Bollen som gick upp i rök

Räcker till en bok

När Björn Jansson ringde mig och bad mig skriva om lite minnen från MBTK-tiden – tänkte jag, inga problem, det finns hur mycket som helst att skriva om.
Nu när jag sitter och skriver är det svårt att välja.
Minnena skulle säkert räcka till en hel bok.

Nu har jag inte det utrymmet så det får bli om en match borta i Europacupen på 70-talet, mot Firenze BTK i Florens.
Spelform- 3-manna lag herrar ¨Swaythling-cup-system¨ = först till fem singel vinster, ingen dubbel.
Fri uppställning inom lagen.
Lottning om vilket lag som skall spela ABC eller XYZ.
MBTK:s lag: Åke Grönlund, Åke ¨Lilja¨ Liljegren och Kjell Johansson. Lagledare, Ingvald Svensson.
Firenzes lag: Bozil (Italiensk landslagsspelare) +
2 juniorlandslagsspelare. Lagledare Mr Avanti.

Vi börjar resan från Torslanda – landar i Italien där vi blir hämtade med bil för att åka de 20 milen till Florens.
Efter ett lunchuppehåll på en timma med mycket mat, som är brukligt i Italien, anlände vi till hotellet ca 16.30 matchdagen.
Ledare från Firenze sluter upp och Ingvald kommenderar sina spelare vila innan avfärd till spelhallen.
Lilja och Ingvald frågar när matchen börjar – kanske är det inte som i Sverige, kl 19.

7-rätters middag

Vissa språksvårigheter uppstår och vi får ett matchprogram. Matchstart kl 21.30.
- Grabbar, vi måste omplanera uppladdningen, säger Ingvald.
Det var inga problem för middag var beställd till kl 17.30.
Och vilken middag det blev – 7 rätter som det tog oss
2 timmar att äta igenom.
Italienska laget drack rödvin uppblandat med vatten till maten.
- Dom slår vi lätt, vin innan match funkar inte, kommenterade Grönlund snabbt.

Efter middagen var det dags för avfärd till hallen för uppvärmning och inslagning.
Det var segt, eftersom matintaget under dagen varit väl häftigt.
Matchstart: 2.500 segerrusiga Florens bor på läktaren.
Grönlund börjar och han vinner.
Jag själv vinner och Lilja likaså.
3-0 till MBTK och publiken har lugnat ner sig lite.
Vi vinner matchen med 5-0 officiellt, men arrangören vill att vi spelar ut alla matcherna, för den stora publikens skull.

Ingvald går med på detta och vi i MBTK bestämmer oss för att lira uppvisning.
Firenze spelarna märker detta och hänger med i showen..
Publiken är i extas sista timmen och Lilja trivs som fisken i vattnet.
Till saken hör att i hallen var det inget rökförbud.
När Lilja spelade sista matchen kl 00.30 låg det som en dimridå med rök ca 2 meter över bordet.
Då var Lilja som bäst, han ballongplockade högt, bollen försvann i röken och dök upp på motståndarens bordshalva.

Ni förstår själva – publiken höll på att spränga hallen, sånt liv var det.
Lilja spelade med en clowns leende på läpparna.
Tänk om Lilja hade fått spela sina matcher som kvällsmatcher, med Italiens publik under sin karriär,
då hade han varit världsmästare flera gånger om.
MBTK vann med 9-0 och alla var nöjda, även motståndarna.
Vilken propaganda för bordtennisen!

Efter matchen kom chocken.
Publiken stormade spelplanen och slet i våra racketar, tröjor, handdukar, skor och overaller.
De ville naturligtvis ha souvenirer från sina nya idoler.
Ända in i omklädningsrummet hängde fantasterna med.
De slet och drog i våra pinaler så Grönlund var tvungen att ta till sin breda Mölndals dialekt
- Ingvald, du måste stoppa dem annars får vi åka nakna till hotellet.
Detta fixade Ingvald och vi kom helskinnade tillbaka till hotellet.
Där väntade naturligtvis ännu mer mat på banketten.
Tacktalet till våra motståndare höll Ingvald på ett perfekt språk – Mölndalska.
När Lilja dunkade borgmästaren i ryggen på en informell bankett i en österrikisk stad tar vi en annan gång.